Bästa böckerna 2018 – FANNY TENGROS

År tvåtusen arton var ganska speciell, främst för att jag bakade en bebis precis hela året och de sista par månaderna befann jag mig i en liten bebisbubbla. Men läsningen har förstås hängt med, om än gick det i perioder hur mycket det blev läst. I slutet på vintern och vid vårkanten läste jag knappt någonting alls. Jag minns att jag började smått med ljudböcker sedan och mot sommaren och framförallt slutet så fick läsningen fart igen. Då tror jag att jag läste i vanlig takt. En hel del alltså. Ändå tror jag att jag är så med läsningen, periodvis, ibland är det det enda som gäller och ibland vilar jag från det. Men jag gillar det. När det är en intensiv läsperiod är jag så inspirerad från det men förstås kräver toppar lite dalar och återhämtning sedan. Men nog om det.

Jag har tagit en titt på min lista över alla böcker som jag läste under 2018 och tänkte minnas tillbaka.

Eftersom jag också under det här året verkligen anammade att jag minsann inte ska traggla med böcker som jag känner att jag inte får ut något av, så har det under året också blivit så att jag avbrutit en hel del böcker. Ändå blev det också många som jag trots min nya löfte läste klart men som blev en besvikelse. Jag vill fortsätta med det här, att lägga ifrån mig böcker som jag inte klickar med, oavsett hur långt jag läst i dem. Exempel på böcker som inte gick hem hos mig när jag läste dem är Som stjärnor i natten av Jennifer Niven, En fransk curry av Richard C. Morais, Mayas dagbok av Isabel Allende, Skönhet ur askan av Cecilia Samartin och Hon, han och hjärnan av Markus Heilig. Och vad hände med Andarnas Labyrint av Carlos Ruiz Zafón? Serien är superbra men den här boken blev för trasslig för mig så den är på pausa just nu.

Men nu ska vi inte vara sådana. Jag ramlade även över några överraskningar som jag är glad att jag läste och fick uppleva: Teodlarens hustru av Dinah Jefferies, På andra sidan glädjen av Seré Rpince Halverson och Allt det vackra är inte förstört av Danielle Younge-Ullman.

Några böcker som jag är glad att jag provade (men som kanske inte var något för mig) var Häxan av Camilla Läckberg, Artemis av Andy Weir och Mitt hjärta går på av Christoffer Holst.

Det var också kul att avsluta Vargbröder-serien med Vålnadernas berg av Michelle Paver. Även serien om Rosengädda avslutade jag, den är så bra (!), plus serien om Maj av Kristina Sandberg, gillar dem också. Det var också ”kul” att jag provade Främlingen av Diana Gabaldon – väldigt bra, om än lång, ändå finns nu hela serien hemma i hyllan och väntar…

Tillsist har vi favoriterna. De här 10 böckerna tyckte jag mest om att läsa från året, och de förtjänar att märkas ut lite extra i en lista 🙂