Lucka 24 – Jag vill sätta världen i rörelse

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Igår skrev jag flera timmar i sträck. Och så skall jag säga dig, om du inte vet det förut, att det är något förtrollande, fängslande, nästan bedövande att skriva. Inte för att jag ännu har åstadkommit något fullt bra, men det är i alla fall roligare än allt annat i världen.

– Selma Lagerlöfs brev till Ida Bäckmann, 22 januari 1939

Vem passar inte bättre att representera den sista luckan än Sveriges och litteraturens Selma Lagerlöf?

Anna-Karin Palm har skrivit en biografin över henne och den är med rätta en tegelsten, men så värd att läsa för i slutet blev jag nästan tårögd efter att ha lärt känna den här legendaren. Jag visste inte mycket om Lagerlöf, men nu är jag så fascinerad över henne och vad hon gjorde i sitt liv.

Jag får väl erkänna att jag inte läste varje ord eller ens varje stycke i den här boken, men det allra mesta, för det har ändå berikat mig otroligt. Nu är Lagerlöf en stor inspiration för mig, jag bara måste läsa böcker av henne, och någon gång vill jag besöka hennes Mårbacka.

Albert Bonnier Förlag – 2019 – 682 sidor

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner. Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen. Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder
23. Den odödliga sagan

Lucka 23 – Den odödliga sagan

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Alla sagor är alltså på någon nivå en färd in i det okända för att vi ska hitta den bit av oss som saknas, ta med den och nå fullbordan.

I den odödliga sagan avslöjas alla intriger och arketyper så att vi som själva vill bygga upp sagor ska kunna göra det i våra manus och böcker. John Yorke berättar om hur och varför nästan alla klassiska berättelser och filmer liknar varandra på ett nästan kusligt sätt, och hur det kommer sig att en nioåring kan formulera en alldeles typisk saga i det han funderar kring som spontanförfattare.

Först och främst tycker jag omslaget, titeln och förväntningarna inför den här boken var fantastiskt, tänkte att nu når jag magi. När jag sedan bläddrade i boken så ser dock sidorna ut som ren kurslitteratur, alltså väldigt tråkigt och enformigt. De där kontrastera var inte roliga. Men strunt samma, här ville jag lära mig hantverket.

Jag tyckte boken började bra och Yorke fångade mig med sin övergripande genomgång av hur sagor är uppbyggda och gav många exempel. Sedan började han gå in på olika typer av akter och gav än mer exempel och jag läste, tog till mig och fascinerades. Egentligen verkar det inte så svårt, vi har det nog naturligt i oss (men hur vi sedan krånglar till det för oss och för att inte tala om all tvivel, det är en annan historia). Kanske blir det med boken mer uppenbart att om vi bara tänker i vissa formler så kan vi bygga sagor än ledigare.

Men sedan blev det lite tjatigt med fler liknande genomgångar och betydligt längre exempel. Jag upplevde det inte lika varierande och spännande längre. Jag kan ha svårt att motivera mig till att läsa exempel många gånger, jag vill höra det direkt från författarens ord.

Men trots allt, finns det i Den odödliga sagan alldeles fulländade förklaringar som jag kommer leva länge på om hur och varför vi berättar historier.

Volante – 2019 – 319 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder

Lucka 21 – Minnet av vatten

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Handling: Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.
Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten.
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

Jag har sett den här boken många gånger på second hand och varit så nära att ta med den hem, handlingen med naturresursen i framtiden lockade mig så mycket. Det som fått mig att tveka var dels att jag ska vara otroligt restriktiv nu med att ta hem böcker, men också för att det var ett ansikte på omslaget – jag gillar inte det.

Men så fel man får ha, och så synd att sådant ska stoppa en från sådana fantastiska historier. Väldigt snabbt när jag började läsa njöt jag av hur den berättades. Det var så vackert skrivet, och hur författaren bygger upp meningarna, var så fint. Stora frågor och dilemman, hemligheter och familjeband. En ”fantastisk” värld att följa – när vattnet är en otrolig bristvara och människor och familjer lärt sig leva i den här nya tillvaron sedan länge och det bara finns gamla historier om hur vi från vår tid hade det. Jag tyckte det framställdes trovärdigt, jag levde mig också väl in i det här nya. Gillade också att följa Nora från hennes perspektiv med hennes vän Sanja.

Minnet av vatten är en fantastisk fin berättelse som jag är glad att jag tillslut läste.

Modernista – 2017 – 288 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var

Lucka 20 – Det som en gång var

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Hur kan vi människor, med den kunskap vi i dag besitter, acceptera att vi rör oss mot en oåterkallelig förstörelse av vår egen livsmiljö?

Det är frågor som Helena Granström funderar kring i sin långessä. Tillsammans med Marcus Elmerstads bilder på hotade naturmiljöer och skönlitterär gestaltning av en kvinna som fjällvandrar reflekterar hon över det här och rör vid ämnen som teknik och utveckling, politik och ekonomi, ideologi och biologi. Det är skarpt, provocerande och filosofisk.

Jag har ett väldigt stort intresse och strävan efter att hitta böcker och berättartekniker för att få fram sådana här frågor om naturen som både är tunga och verkliga, men samtidigt måste föras fram mjukt och träffsäkert så att det sätter sina spår hos läsare (men först måste denne fångas!). Jag var nyfiken på den här, men också rädd att det skulle fallera. Och jag tycker nog att den här tillhör de som inte når fram.

Störst kritik har jag till de skönlitterära inslagen som jag tycker blir störiga på något sätt när de plötsligt dyker upp, då sjunker och ändras tonen och nivån i berättandet. Det andra är bilderna. De är fina om jag anstränger mig, ta mig rätt nu, men jag tycker det förstördes när de var svartvita. Visst kan det skapa en känsla ändå men jag tycker de blev för mörka.

Tillsist har vi det här med själva diskussionen som Granström för fram. Adderas ihop de tidigare så gör det de tufft att nå upp. Det var nog endel som förlorade på det. Jag tycker tonen var hård, men det behövs ju och situationen är ju det – tuff. Men sedan vet jag inte om det beror på läsarens tidigare bakgrund i ämnet hur det påverkar läsningen av den här boken. Kanske bör man vara hyfsat opåläst för att frågetecken ska väckas och en vilja att hänga med på resonemangen. För mig tappade hon mig, det blev för rörigt och sedan något för komplicerat i sina termerna. Väl försökt men jag tycker nog alltsammans blev lite krångligt och svårtillgängligt.

Natur & Kultur – 2018

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig

Lucka 19 – Bete sig

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Jag slungar yxan mot skogsdungen och skriker så högt som jag borde ha skrikit för två månader sedan.

Handling: Stinas värld rämnar när hennes föräldrar berättar att de ska skilja sig. Alla runt henne säger att hon ska vara glad att det hände nu när hon är vuxen. Men hur ska hon kunna vara glad när föräldrarna inte går att känna igen? Hur ska hon kunna vara glad när hon tvingas flytta från barndomshemmet och ingenting är som förut? Kompisarna planerar för jobb och barn och Stina förväntas göra samma sak. Men istället lämnar hon allt. Hon packar en ryggsäck med kläder och mat och tar bussen till en enslig stuga, precis vid foten av fjället. Men hur klarar man av att sköta en stuga, utan el och rinnande vatten, när ens armar är tunna som pinnar och ens händer utan valkar? Hur överlever man på mat som måste tillagas över öppen eld när man levt ett liv på micrade polarbröd? Och hur överlever man helt utan kontakt med omvärlden när man är van vid ett konstant scrollande?

Det här är verkligen en bok för mig, jag drogs väldigt mycket till den och hade kanske önskat att jag fick läsa den som den tänkta åldern vid tonåren då jag än mer skulle resonera med den. För nu blev den lite för enkelt språk i min smak, vissa delar tilltalade mig inte riktigt, även om jag älskar konceptet.

Om en tjej som vill hantera allt som skett ute i naturen, när hennes föräldrar skilt sig och all press inför framtiden. Jones berättar också väldigt fint och träffande i det som Stina gör och drabbas av och det skapas ett djup av alla symboliker. Jag gillade verkligen att följa en karaktär som henne, som sätter sig lite på tvären men för det säger rakt ut vad hon känner och som sedan hittar sin egna väg.

Vox by Opal – 2019 – 270 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar

Lucka 18 – Att vara stilla när allt skyndar

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Det här var en liten bok om ett stort problem – att behålla sitt lugn i den här fartfyllda världen. Magnus Fridh (väldigt passande) har reflekterat över det här och berättar öppet om hur han tänker och vad som fungerat har för honom och ger många exempel på situationer. Det är kortfattade uppslag om olika ämnen/scenarier. Extra plus för de enkla, enhetliga och snygga illustrationerna.

Det uppskattas när boken är liten och alltsammans är lättillgängligt för att ta sig den där tiden. Tycker det är viktigt att påminna sig om sådana här saker ibland.

Bonnier Fakta – 2019 – 174 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln

Lucka 16 – Historieläraren

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

“Whenever I see someone reading a book, especially if it is someone I don’t expect, I feel civilisation has become a little safer.”

Handling: Tom Hazard bär på en hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att komma ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter. Det är en bitterljuv roman, om att förlora och samtidigt finna sig själv. Om tidens gång, kärlekens villkor, och om att det ibland kan ta minst en livstid att lära sig att leva.

Det här blir min tredje roman av Matt Haig, jag gillar temat i hans böcker, frågorna och hans personliga, direkta och filosoferande språk. Jag gillar också den här boken, såsom det andra, kanske kunde jag tycka att det blev lite utdraget och på något vis hade jag förväntat mig något annat, mer utifrån hans yrke (med tanke på boktiteln!). Det är ändå en historia som fängslar och som vid sina stunder är vacker och berörande.

Bokförlaget Polaris – 2018 – 379 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan

Lucka 15 – Förväntan

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Jag hörde lovord om den här och blev dessutom nyfiken, ibland vill man bara läsa en alldaglig roman om vanliga kvinnor som genom åren inte får det liv som de förväntade sig. Genom bokens gång får vi följa Hannah, Cate och Lissa och hur deras liv är och blir genom olika skeenden och med tiden växer en annan bild fram från dem. Det finns både vemod och hopp.

Jag tyckte det var vackert skrivet många gånger, både miljöskildringarna men också persongestaltningen, och texten flöt på bra. Men samtidigt når den aldrig mig inte riktigt. Sedan var det en sak som kanske inte spelar in men samtidigt vet jag att det gör det – jag tyckte radavståndet i texten var på tok för stort, det gjorde det svårt att läsa. Men annars, var det en helt okej bok om livets gång.

Sekwa Förlag – 2019 – 329 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen

Lucka 14 – Väderfenomen

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Väderfenomen av Anna Fock är en annan bok som nominerades till årets Augustpris. När jag såg omslaget och läste om boken blev jag genast nyfiken. Det handlar om en miljö som blivit förstörd, inte märkbart för det tystas ner, men det är något som Igor inte kan släppa att det finns något som förgiftar. Det lockade mig, om en nedtystad katastrof och kampen för sanning.

Men tyvärr blev det här pannkaka för mig. Jag borde ha förstått utifrån mina förutfattade meningar att det inte var något för mig, men ämnet lockade mig så jag kunde inte låta bli. Jag fick inget grepp om historien när jag läste, jag fastnade inte för karaktärerna och jag ryggade smått undan för det grova språk som yttrades. Kanske för att det på något sätt rörde ämnen eller var i en värld som inte tillhör min vanliga (även om det skall kunna gå ändå). Otroligt synd.

Natur & Kultur – 2019 – 426 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol

Lucka 12 – Fangirl

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

“To really be a nerd, she’d decided, you had to prefer fictional worlds to the real one.”

Jag har hört gott om Fangirl, liksom författaren, och visste att någon gång skulle jag läsa den här boken. Nu blev det dags! Men jag vet inte riktigt, jag är inte så förtjust med tanke på alla lovord jag upplevt. Mina förväntningar infriades tyvärr inte.

Det är storyn kring huvudpersonen Cath som inte faller mig i smaken, där kände jag inte mycket. Det som däremot fångade mig var det andra, det som ändå är själva grunden, hennes liv med fanfiction.

Jag får väl säga att den delen vägde upp allt, för jag tyckte det var så underbart. Kan ju som många andra boknördar känna in mig i den kärleken till berättelser men att själv vara den som skriver ner och om de redan etablerade, det var nytt för mig. Men det spädde bara på det hela. Jag gillar hur mycket det formar Cath i hennes liv, allt hon gör för sin passion.

Jag är glad att jag läste boken så att jag har koll på historien men det blev mest medelmåttigt för min del, förutom den fulländade entusiasmen kring böcker då.

Opal – 2018 – 427 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten