Bokrecension – Sjuka själar

av Kristina Ohlsson (2016)

Om boken
Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.

Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.

Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.

Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?

Kristina Ohlsson är en av Sveriges mest framgångsrika och hyllade författare av kriminalromaner och barnböcker. Sjuka själar är hennes första skräckroman.

Min kommentar
Nu var det några år sedan den här figurerade runt på många ställen och jag tänkte att det här, det var en bok jag aldrig skulle läsa. Skräck är inget för mig som får scener att förfölja mig resten av livet om jag ser en film. Nu verkar det ha hänt en del, jag tror själva bokläsandet är starkare än rädslan hehe.

Jag tyckte den här var spännande och jag gillade den. Som att den fängslade mig trots litet uns av deckargåta. Skrämmande förstås, men jag överlevde ju!

Betyg: 4 av 5

Bokrecension – Vattnet drar

Författare: Madeleine Bäck
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 421
Serie: Del 1
Utlyssnat: Februari

Handling
Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.

Kommentar
Den här boken lyssnade jag på under fantastikathon. Egentligen lockades jag av den andra boken i serien, jorden vaknar, men lika bra att ta det från början så det fick bli denna först. Tycker kanske omslaget ser smått skrämmande ut men det var inget mot dess innehåll.

Den här historien var annorlunda, och välskriven. På ett litet sätt var det uppfriskande och just den anledningen höll mig kvar, även om jag ville ha svar också. Men annars tyckte jag det här var på tok för äckligt för mig. Visserligen beskrivs den på sina håll som rå, erotisk och som skräck. Men det kanske är svårt att föreställa sig. Jag tyckte nästan det gick över gränsen för vad som gick att höra på. Märkligt kändes det.

Men samtidigt fanns en spänning, fascination och intrig som drog in mig om vad allt kunde tänkas bero på. Inte för att jag kände att jag fick svar, och jag vet inte om det blir bok två just för att det var smått motbjudande stundtals…

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Att de i tid må väckas

Författare: Frida Arwen Rosesund

Handling: Skräck, folktro och romantik i 40-talets Sverige. Hilda flyr hemmet eftersom hon är gravid och inte vill att hennes far ska upptäcka det. Hon rymmer en natt genom Bergslagens skogar och når utkanten av en by där tvillingarna Lia och Märta bor. De tar hand om henne men uppträder allt mer märkligt.Johanna förlorar sin man Herman i en tragisk gruvolycka. Hon sörjer, men slåss samtidigt med sitt dåliga samvete eftersom hon blivit förälskad i Georg. Hennes vän Sofia flyttar in och de tar hand om en flicka som blivit stum och som sägs ha fött ett odjur. Johanna kan inte låta bli att undra om olyckan är hennes straff för att hon haft syndiga tankar och när predikanten Mindor och hans Manda dyker upp i byn dras hon sakta in i den sektlika sammanslutningen.Vad är det som lurar i skogarna? Är odjuret självaste Djävulen som kommit till bygden? Och vilka väsen bor djupt nere i sjön Noran och manifesterar sig i kvinnornas mardrömmar?

Vad jag tyckte:

+ Fängslande, läskig, spännande och smått fascinerande

– Inget direkt

Betyg: 4 av 5

Mörkersdottir Förlag  – 2013 – 263 sidor

Hemmet av Mats Strandberg

Bokens baksidetext

Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked. Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne. Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.

Mina kommentarer

Det här är egentligen inte min typ av smak vad gäller böcker, eller något annat i och för sig. Men jag tyckte boken hade en sådan spännande idé och att den sedan verkade omtyckt bland andra gjorde att jag inte kunde motstå att prova.

Men nja, jag vet inte riktigt, jag tyckte inte att den här boken var så kul. Jag kan se att boken är både välskriven och intressant med sitt innehåll så ett större intresse hade säkert gjort det mer givande. Men det var ändå helt okej. Det knepiga var nog att jag nästan förväntade mig att bli rädd, vilket jag inte blev (bara vid ett tillfälle under ett par sidor då det frös till i mig). Jag antar att jag stålsätter mig och vägrar behålla något mer hemskt på näthinnan och så förblir jag oberörd.

Jag tror kanske att det var något med Joel och Nina som inte utvecklade sig så starkt att jag höll mig fast. Men det är klart att jag ändå och kan se att Strandberg har skrivit en bok som kan krypa in på skinnet. Det finns en uppbyggande spänning och det finns en skräck i det här vardagliga som vi alla kan möta och som vi alla kan hamna i när vi blir äldre. Det var oerhört väl porträtterat av de gamla. Jag beundrar de som jobbar på ett sådant ställe efter att ha läst den här boken…

Norstedts • 2017 • 978-91-1-307395-8 • 339 sidor