Bokrecension – Writing into the dark

av Dean Wesley Smith (2015)

Om boken
With more than a hundred published novels and more than seventeen million copies of his books in print, USA Today bestselling author Dean Wesley Smith knows how to outline. And he knows how to write a novel without an outline.In this WMG Writer’s Guide, Dean takes you step-by-step through the process of writing without an outline and explains why not having an outline boosts your creative voice and keeps you more interested in your writing.Want to enjoy your writing more and entertain yourself? Then toss away your outline and Write into the Dark.

Min kommentar
Jag har ”läst” den här boken förut, men det är först nu som jag tagit till mig budskapet. Det är fascinerande att kunna skriva en hel bok utan att planera det minsta. Verkligen gå på lust och agera kring skrivandet som det äventyr det är. Författaren vet också vad han pratar om, och jag älskar att han så väl lägger upp hur det här tillvägagångssättet går till och uppmuntrar en trots att det går fullständigt emot hur en bör skriva.

Han vill hedra och lyfta fram vår kreativitet och inre röst, att vi vet, om vi får träna, hur en historia berättas. Att vi ska skriva den och sedan gå vidare till nästa, utan redigering.

Jag tror på det, så jag är väldigt sugen på att testa. Men det krävs galet mycket mod, inte minst för ovan nämnda att det inte är vad som förespråkas. Det är i varje fall värt ett försök.

Dock förstår jag inte varför nästan en tredjedel av boken utgörs av en annan bok.

Betyg: 4+ av 5

Bokrecension – Alla orden i mig

Författare: Karin Erlandsson
Förlag: Schilds Söderströms
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 205

Handling
11 januari Jag har högt uppställda krav: 2 000 ord om dagen, inget internet och tre böcker på ett år. Det går, men det kräver ändå en viss fokusering som jag är lite spänd inför.Jaha, då börjar vi då. Karin Erlandsson skriver om att skriva. För hon måste skriva, varje dag, ständigt. På fyra år har hon gett ut sex böcker. I Alla orden i mig behandlar hon också samliv, privatekonomi, jämställdhet, stress och hur hon vill leva sitt liv.Alla orden i mig är en ärlig och hudlös bok, där Karin Erlandsson går på djupet med sitt beroendeliknande förhållande till skrivandet.

Kommentar
Det här kan vara en av de bästa skrivhandböckerna jag läst. Jag kunde känna igen mig mycket, det var personligt och det fanns så mycket att hämta. Mängden citat som jag markerat är ofattbart. Många gånger blev jag helt hänförd och ville inte att den skulle ta slut, jag älskade att läsa den. Det var helt enkelt en fantastisk bok att hämta tröst och inspiration från om det kraftfulla skrivandet.

Betyg: 5 av 5

Bokrecension – Tag och skriv

Undertitel: Fjorton författare om sitt skrivande
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 224
Utläst: 26/2

Handling
I den här antologin möter du nyskrivna personliga texter av några av Sveriges namnkunnigaste författare. De delar även med sig av konkreta skrivtips och motiverande råd om hur du sätter igång. I den här antologin möter du nyskrivna personliga texter av några av Sveriges namnkunnigaste författare. De delar även med sig av konkreta skrivtips och motiverande råd om hur du sätter igång. Något av vad den bjuder på: Romanskrivande som ett husbygge. Skriva självbiografiskt. Inte vara rädd för att inte vara unik. Den svåra andra boken. Hur det är att gå – och leda – skrivarkurser. Inte sträva efter en perfekt rad, utan flera fulla sidor, och ur det vaska fram guldet. Konsten att kunna redigera sin egen text. Det här är en bok som vänder sig till alla som är intresserade av skrivande. Till dig som ständigt skriver, till dig som ännu inte börjat och till dig som vill veta hur dessa författare egentligen gör.
Medverkar gör: Andrea Lundgren, Annika Norlin, Johan Theorin, Klas Östergren, Kristoffer Leandoer, Majgull Axelsson, Mats Strandberg, Negar Naseh, Nina Wähä, Stina Stoor, Sven Olov Karlsson, Torbjörn Flygt, Åsa Linderborg, Åsa Moberg.

Kommentar
Det här var en personlig liten bok med utdrag av olika författares erfarenheter och tankar om sitt skrivande. Jag gillade den. Vissa avsnitt mer än andra. Jag kände mig särskilt lugnad (eller?) av Mats Strandbergs inledande ord:

Det spelar ingen roll om du skriver din första bok eller din tjugonde – du är ändå lika rädd för att din idé inte är bra, rädd för att din idé är bra men att du inte ska klara av att skriva den, rädd för att du redan har använt upp alla ord och tyvärr inte har fler kvar att ge. Till och med några av Sveriges mest etablerade författare, idoler som jag också har förmånen att räkna till mina vänner, känner såhär. Varenda. Jävla. Gång.

Det är ohyggligt svårt, precis i sin ordning. I den här boken får jag som skrivande människa också höra andra skrivande människors tankar om processen, och det berikar och lugnar.

Betyg: 4 av 5

Dubbelrecension av två skrivhandböcker

Jag fick rekommenderat de här böckerna från youtubern Abbie Emmons som pratar om skrivande och har nu själv gett ut sin bok A hundred days of sunlight. Eftersom jag gillar hennes energi, kunskap och koncisa lärande kring skrivkonsten, som hjälpt mig mycket, kändes det smått självklart att jag ville prova dessa böcker. Det är jag glad för. Konceptet som Lisa Cron berättar om är otroligt tydligt men bär samtidigt med sig ett otroligt djup, då hon menar att alla historier handlar om karaktären inre förändring och resan de gör med hur de ser på världen.

• 

• 

Jag tycker man kan läsa båda två för att få en ordentlig genomgång, men om jag måste välja en utav dem så blir det bok nummer två, Story genius. Den var än mer välskriven och jag fann de allra flesta exemplen givande. Jag kan ju ha svårt att behålla intresset för sådana inslag. I Story genius går Lisa Cron igenom från början till slut hela processen med att planera inför att skriva ett råmanus, som då kommer vara ”så gott som komplett”. Bland annat finns kritik till att vi bland annat snöat in oss på att vi ska skriva bra och formulera fina meningar men Cron menar att det allra viktigaste, varför vi tar del av historier i den gigantiska utsträckningen vi gör, är förmågan att väcka känslor för karaktären och hur vi berättar en historia.

I den första boken, Wired for story, går Cron igenom vår otroligt starka och evolutionära passion för historier och vad en bra historia består av. Gång på gång nämner hon att det inte handlar om ”slumpmässiga” scener och ett mål som ska nås, utan om vad karaktären måste övervinna internt för att nå det och hur deras missuppfattning kring något förändras, att allt som sker ska kunna kopplas direkt till detta.

Till exempel tar hon upp det klassiska med ”show don´t tell” som egentligen bör vara ”show why”. Alltså, säg inte att han gråter, eller visa att han gör det, utan berätta varför han är ledsen – så kommer vi närmare karaktärens inre resa.

Wired for story går mer övergripande igenom hennes tankar med många matnyttiga exempel och förklaringar. Story genius är mer av en arbetsbok att följa men där blev det än tydligare hur vi kan bygga upp historier. Förvånande fann jag exemplen som hon använde gång på gång väldigt givande. Hur ”Jennie” utvecklar en historia kring de punkter som Cron förespråkar, från de första tankarna till en djup och komplex men otroligt tydlig historia. Då skriver den nästan sig själv. Det blir också klart för en de felsteg som vi kan göra när vi inte håller oss till vårt tema. Något som Cron också säger är att om vi inte kan sammanfatta vår historia i en eller två meningar så har vi inte formulerat och jobbat fram den tillräckligt tydligt. Vilket hon förstås vill att vi ska göra. Allt som finns med och berättas om ska kunna kopplas till historien stora fråga.

Förutom hur välfyllda böckerna var tycker jag också författaren var duktig på att vara närvarande och medveten om läsarens utgångspunkt, till exempel peppar hon oss i ett slutkapitel av Wired for story i hur vi som skriver kan tänka och göra med det här komplexa hantverket.

Jag tyckte verkligen att de här skrivhandböckerna gav mig mycket. Mycket bakgrundsinformation om varför men även det viktiga hur det kan gå till när vi ska berätta historier, historier som verkligen väcker känslor och berör.

Titel: Wired for Story (del 1)
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 262
Betyg: 4 av 5

Titel: Story Genius (del 2)
Utgivningsår: 2016
Antal sidor: 280
Betyg: 5 av 5

Lucka 23 – Den odödliga sagan

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

• 

• 

Alla sagor är alltså på någon nivå en färd in i det okända för att vi ska hitta den bit av oss som saknas, ta med den och nå fullbordan.

I den odödliga sagan avslöjas alla intriger och arketyper så att vi som själva vill bygga upp sagor ska kunna göra det i våra manus och böcker. John Yorke berättar om hur och varför nästan alla klassiska berättelser och filmer liknar varandra på ett nästan kusligt sätt, och hur det kommer sig att en nioåring kan formulera en alldeles typisk saga i det han funderar kring som spontanförfattare.

Först och främst tycker jag omslaget, titeln och förväntningarna inför den här boken var fantastiskt, tänkte att nu når jag magi. När jag sedan bläddrade i boken så ser dock sidorna ut som ren kurslitteratur, alltså väldigt tråkigt och enformigt. De där kontrastera var inte roliga. Men strunt samma, här ville jag lära mig hantverket.

Jag tyckte boken började bra och Yorke fångade mig med sin övergripande genomgång av hur sagor är uppbyggda och gav många exempel. Sedan började han gå in på olika typer av akter och gav än mer exempel och jag läste, tog till mig och fascinerades. Egentligen verkar det inte så svårt, vi har det nog naturligt i oss (men hur vi sedan krånglar till det för oss och för att inte tala om all tvivel, det är en annan historia). Kanske blir det med boken mer uppenbart att om vi bara tänker i vissa formler så kan vi bygga sagor än ledigare.

Men sedan blev det lite tjatigt med fler liknande genomgångar och betydligt längre exempel. Jag upplevde det inte lika varierande och spännande längre. Jag kan ha svårt att motivera mig till att läsa exempel många gånger, jag vill höra det direkt från författarens ord.

Men trots allt, finns det i Den odödliga sagan alldeles fulländade förklaringar som jag kommer leva länge på om hur och varför vi berättar historier.

Volante – 2019 – 319 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder

Bokrecension – Konsten att skriva en bästsäljare

Författare: Lina Wennersten & Katarina Lagerwall

Handling: Den här boken vill väcka lust och få människor att tro på sina drömmar. Den där deckaridén eller halvfärdiga kärleksromanen i skrivbordslådan kan faktiskt bli en succé om den förvaltas väl!Boken guidar läsaren från den första vaga bokidén till färdigt manus och utgivning. Stommen är intervjuer med kända författare (Jonas Jonasson, Karin Alvtegen, Jan Guillou, Katarina Mazetti, Henning Mankell, Denise Rudberg, m.fl.) förläggare och andra experter som delar med sig av sina erfarenheter.

Lina Wennersten har varit bokredaktör på Stockholm City och kulturreporter på Svenska Dagbladet.
Katarina Lagerwall har varit bokrecensent på Stockholm City och skriver bland annat för Dagens Nyheter och Språktidningen.

Vad jag tyckte:

+ Intressant, underhållande, givande
– Inget direkt, upplägget var kanske något ensidigt men följsamt

Betyg: 5 av 5

Alfabeta – 2014 – 223 sidor

Bokrecension – Att skriva

Författare: Stephen King

Handling: Stephen Kings Att skriva har sedan den utkom 2000 blivit en modern klassiker, lika älskad av läsare som av författare. Att skriva är både en självbiografi och handbok i skrivandets hantverk. King berättar om barndomen på 50- och 60-talet, om skolåren och om det tidiga intresset för skrivandet. Han ger också praktiska och underhållande tips till aspirerande författare med en mängd exempel från sina egna och andras texter.

Vad jag tyckte:

+ Intressant, givande med handfasta, direkta råd
– Lite pladder emellanåt

Betyg: 4 av 5

Albert Bonnier Förlag – 299 sidor

Bokrecension – Den unga författarens verktygslåda

Författare: Ralph Fletcher

Handling: Skriva ska man göra för att det är roligt, för att man älskar ord och för att man vill berätta något. Det kan låta okomplicerat, men ofta sitter man där och stirrar besviket ner på livlösa ord och meningar som är lika intressanta att läsa som en telefonkatalog. Hemligheten är att hitta de rätta verktygen, och det är precis det som Ralph Fletcher vill hjälpa dig med. Alla har vi svårt med olika saker; ibland är det svårt att komma igång, andra gånger känns det omöjligt att avsluta, och vad ska man göra med allting där emellan? Den här boken bygger på den enkla idén att varje författare har en verktygslåda – dock utan hammare och mejslar. Istället är den fullpackad med ord, fantasi, språkkänsla och idéer. Ralph Fletchers verktygslåda kan inspirera, hjälpa och trösta. Och glöm inte det viktigaste rådet av alla: Skriv, skriv, skriv! Den unga författarens verktygslåda vänder sig till barn och ungdomar som vill skriva men tycker det är svårt – och så klart också till dem som kan. En bok att sätta i händerna på barn i alla åldrar.

Kommentar: Jag kan ha lite svårt för skrivhandböcker ibland. Kanske för att skrivandet i sig är så pass individuell att böckerna om ämnet kan skilja sig åt, precis som mina förväntningar och behov av dem. Oftast har det varit så att det finns både bra saker i dem som jag kan ha användning av, men lika många delar som jag känt meningslösa vid den stunden.

Den här boken å andra sidan, det måste vara den bästa jag hittills stött på. Den är visserligen kort och luftig, men det som tas upp är alldeles lagom. Framförallt har författaren gjort det bra i sitt sätt att framföra innehållet. Det är både personligt utifrån hans egna erfarenhet men också väl skrivet för att det ska passa formen. Allting är väldigt enkelt. Men helt mitt i prick, och det gjorde mig verkligen glad. Det var roligt att läsa boken. Och även om mycket kändes självklart på något vis (vilket det å andra sidan inte alls kan/borde vara) så var det givande att ta till sig. Författaren går igenom ”alla” delar i författarskapet och att bygga en berättelse, som t.ex att läsa som en författare, att hitta sin egna röst liksom början och slutet. Och en hel del annat förstås.

Sedan är det något som jag oftast har svårt för när det gäller dessa böcker. Jag gillar inte riktigt att läsa exempel, det är lite tråkigt och tidsödande (fel nog). Men här gick det plötsligt bra. Eftersom de var korta, och jag tyckte att det var roligt att läsa dem (tänka sig!). Exemplen var ju skrivna av barn själv vilket jag tyckte var fantastiskt, eftersom de som sagt var så bra – och visade precis på det som författaren ville belysa samt gav mig en extra dimension av det hela, samt inspiration.

Innan jag lämnar tillbaka den här till biblioteket måste jag helt enkelt gå igenom den ännu en gång och anteckna både det ena och det andra!

Just dessa rader tidigt i boken gjorde mig lättad:

Det kommer absolut inte att flöda ut texter i världsklass ur din penna varenda dag. Tänk på att världens bästa basebollspelare misslyckas med att drämma bollen sju gånger av tio! (…) Som författare måste du vara beredd på att missa oftare än du träffar. Försök att inte bli nedslagen. Mina första utkast brukar inte vara något vidare; de är bara okej. När jag läser igenom det som jag har skrivit hittar jag små glimtar här och där, föraningar om något riktigt bra. Som författare måste du klara dig på de där glimtarna. (s.16)

Betyg: 5 av 5

Bokförlaget Daidalos – 2006 – 143 sidor

The artist’s way av Julia Cameron

Förlag: Tarcherperigee
Utgivningsår: 2016 (1992)
Antal sidor: 245

Bakgrundstext:  This international bestseller has inspired millions to overcome the limiting beliefs and fears that inhibit the creative process. First published twenty-five years ago, The Artist’s Way is the seminal book on the subject of creativity. Perhaps even more vital in today’s cultural climate than when it was first published, The Artist’s Way is a powerfully provocative and inspiring work. In it, Julia Cameron takes readers on an amazing twelve-week journey to discover the inextricable link between their spiritual and creative selves. This groundbreaking program includes:
– Introductions to two of Cameron’s most vital tools for creative recovery
-The Morning Pages and The Artist Date
– Hundreds of highly effective exercises and activities
– Guidance on starting a ”Creative Cluster” of fellow artists who will support you in your creative endeavors
A revolutionary program for artistic renewal from the world’s foremost authority on the creative process, The Artist’s Way is a life-changing book. This 25th anniversary edition includes a new introduction from the author.

Mina kommentarer:
Det här är någon slags klassiker när det kommer till böcker, vägledning och sådant för personer som önskar driva sin kreativitet mer medvetet och avsiktligt. Så jag är glad att den dök upp för mig, för när den gjorde det så blev det så som det brukar bli – då dök den plötsligt upp överallt. Den är ganska gammal också, näsan lika gammal som jag själv, även om just den här boken som jag läste är i en ny upplaga. I varje fall så kom den när det var läge för det.

Det enda tråkiga med den tycker jag är att den är designad och uppbyggd såsom en kursbok, det ger lite dåliga vibbar. Å andra sidan är det ju vad det är, en slag kurs eller såsom det står väg mot en högre kreativitet. Nu har jag inte boken hos mig men tror det är 14 veckor som man följer och ska för det första läsa om det hon har att säga om olika stadier för ett kreativ liv med erfarenheter och exempel, med det dyker även upp en hel del uppgifter som Cameron vill att vi ska göra. Ja ni ser, det är väl en kursbok. Men om det får vara i det här fina ämnet, då gör det väl ingen? Jag tyckt faktiskt inte det, för den var givande och lärorik att läsa, jag har markerat mycket, stärkande och även om jag inte kan tro att det finns något i den här stilen att lära i det här diffusa ämnet (när det kopplas till kreativa riktningar av olika slag, allt skapande) så gör det ändå det. Jag är lite förvånad och glad över många kloka och finurliga svar som jag har fått på sådan som kan möta en.

Ett återkommande uppdrag som hon ger läsaren och som Cameron själv säger gång på gång att det är själva kärnan, det är det här med att göra sina morning pages (som alltså är uppfunnit av henne). Varje dag, tre sidor handskrift. Sådär flödesskrivning utan att tänka, ens på stavning eller att det ska bli läsbart. Även om de ska göras dagligen är det ju svårt, så jag ser hellre att jag sätter mig ner och skriver en sida än inget, men jag måste bli bättre på det ändå. Jag recenserade nyligen en bok i detta ämne, där författaren också nämnde i början att det är utvecklad från just den här boken. Writing down your soul av Janet Conner. (Båda böckerna riktar sig till alla typer och inte just skrivande sådana) Att jag läste dessa samtidigt i och med att jag önskade mig dem när jag fyllde år tyckte jag var smått otroligt, för jag visste inte om deras kopplingar.

Det går säkert att skriva en massa om den här intressanta boken. Jag gillar att det är lite av en klassiker och sådana får man ju inte missa, eller hur? Vi är ju många som drömmer eller vill ha lite mer av kreativa göromål omkring oss så det här är absolut en läsvärd bok. Bara man ser lite bortom designen på något vis så gillar jag den.

Writing down your soul av Janet Conner

Titel: Writing down your soul – how to activate and listen to the extraordinary voice within
Förlag: conari press us
Utgivningsår: 2008
Antal sidor: 255

Baksidetext: You could pray, or meditate, or dream, or visit a shaman, or a minister, or a hypnotherapist. With so many routes into inner consciousness, why write? Of all the ways to get in touch with God, as you understand God… to hear the small, still voice pointing you in the right direction… why take the time to write? One reason: it works. It works amazingly well. If you want to engage in a vibrant conversation with the wisdom that dwells just a hair below your conscious awareness, write. Write every day, at approximately the same time, with passion, honesty, and the intention of speaking with and listening to the voice within.

Janet Conner was escaping a terrible situation of domestic abuse. While trying to ? gure out how she and her son could live and how they could eat, she realized she had hit rock bottom. With no other advisors, she listened to her own inner voice, which told her to start writing. As she did, Janet’s inner voice gained clarity and strength, and she felt an incredible connection to the divine, and almost immediately miracles began to happen. Today, research scientists in psychology, physics, biochemistry, and neurology are providing peeks into what consciousness is and how it works. Their findings give us intriguing clues as to what is actually happening in and through our bodies, minds, and spirits as we roll pen across paper. Writing Down Your Soul explores some of this research and instructs readers how to access the power and beauty of their own deepest selves.

Mina kommentarer:
Det här var en bok som jag inte riktigt minns hur jag upptäckte den, men jag önskade mig den och fick den när jag fyllde år i somras och det är jag glad för, för den var väldigt bra. Den gav väldigt mycket, både på ett mer konkret och vad ska jag säga, intelligent sätt genom att det rymmer så himla mycket i den. Samtidigt är den också personligt engagerande utifrån författaren.

Boken handlar alltså om de här så kallade morning pages. För de som inte hört talas om dem är det ett koncept från Julia Cameron att skriva 3 sidor på morgonen (vilket det sällan blir men huvudsaken är att göra det), sådär flödesskrivning (stream of consciousness). Utan att tänka, skriva snyggt eller funderar något annat överhuvud taget så skriver man helt enkelt av sig. För lite olika anledningar och orsaker och ändamål, för att lätta på sinnet, få klarhet, svar eller något annat. Cameron pratar om den här aktiviteten för kreativa själar (alltså inte bara skrivmänniskor såklart, egentligen är det öppet för alla ju), och i den här boken sker en djupdykning i vad som händer när vi pratar med oss själva eller vad det nu är genom skrift. Att skriva är ju oerhört befriande.

Dessutom finns mängder utav inledningar och ingångar till olika saker att skriva om, ni kan inte förstå hur många! Det kryllar av dem.

Jag gillade alltså den här boken. Om jag har något att påpeka så är det väl att jag kände någonstans att det blev en smula för mycket, ändå, på något vis. Hon nämner till och med i efterorden att hon förmodligen inte fick med allt hon skulle vilja. Inte så mycket less is more. Men samtidigt tycker jag inte att det är överflödigt heller, det är mjukt och härligt att läsa och uppmuntrande, så vänskapligt på något vis. En viktig sak som författaren också drar om och om igen är att vi alla får skriva så som vi själv vill och på det sätt vi vill, det är ju ändå för oss själva det gäller. Samtidigt som jag gillar det här, så är jag också lite rädd för att dyka ner i tankar och att känna, men antar att jag får bita i och våga typ, för jag tror också att det blir på ett något distanserande sätt genom att göra såhär.