Bokrecension – Månsystern

Författare: Lucinda Riley
Förlag: Strawberry
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 638
Serie: #5

Handling
Månsystern är den femte delen i succéserien De sju systrarna som har förtrollat en hel värld.

Tiggy D’Aplièse verkar besitta en nästintill övernaturlig förmåga att läka och kommunicera med djur. Hon tar tjänst på det skotska godset Kinnaird, hos den gåtfulle och grubblande Charlie. Där träffar hon även Chilly, en gammal romsk man som bekräftar att hon har helande krafter och att nyckeln till hennes förflutna finns i de magnifika grottorna utanför Sacromonte. Där föddes en flicka vid namn Lucia år 1912 som med tiden blev La Candela, den mest framgångsrika flamencodansösen av sin tid. När Tiggy inser hur hennes liv hänger samman med Lucias, faller många bitar på plats.

Kommentar
Ännu en syster att söka svaret på hennes ursprung. Dessa böcker är så följsamma att läsa, går alltid att lita på att få sig en stunds avkopplande läsning.

Men det här blev den bok jag kände minst engagemang kring. Just i början gick det i sin vanlig ordning och jag gladdes åt författarens förmåga att med enkla medel svepa med en. Tyckte också att Tiggys förmåga kändes intressant och fin att följa. Men det blev någonstans när tillbakablicken väl tog fart, den kände jag inte lika starkt för. På vissa håll jovisst, men mitt intresse svalnade, sedan också för den nutida. Först mot slutet dök ett intressant dilemma upp som jag hänfört ville följa. Annars var det här tyvärr den bok jag kände minst för, även om det förstås var trevlig läsning.

Betyg: 3 av 5

Bokrecension – Himlens fånge

Författare: Carlos Ruiz Zafón

Handling: I Himlens fånge återvänder vi till De bortglömda böckernas gravkammare och bokhandeln Sempere & Söner, i Carlos Ruiz Zafóns säregna och mörka Barcelona.

Det är strax före jul i slutet av 50-talet. Daniel och Bea bor med sin son ovanför bokhandeln, där trotjänaren Fermín är i full färd med att förbereda sitt förestående bröllop. En morgon kommer en gammal man in i bokhandeln och vill köpa en värdefull bok, en ovanlig och exklusiv förstautgåva av Greven av Monte Cristo. Men han tar den inte med sig ­– istället lämnar han boken med en dedikation: ”Till Fermin Romero de Torres, som återvänt från de döda och har nyckeln till framtiden.” Främlingens besök blir upptakten till en berättelse om fångenskap, svek och en hemlighet som legat begravd i mer än två decennier.

Kommentarer:

Det tog alldeles för lång tid för mig att läsa den här tredje boken sedan jag läste nummer två. Jag hade glömt bort lite ur den (samtidigt minns jag den som lite knasig, men ändå bra!). Jag märkte att det hade varit bättre att inte vänta för länge, men annars så, gav Himlens fånge mig stor behållning, så bra! 🙂

Den där bokhandeln som de driver skulle jag minsann vilja besöka, för att inte tala om smyga in i det oändliga biblioteket med de förlorade böckerna. Ah, wow! Stämningen kring det är så magisk, och gör dessa böcker otroligt spännande att följa, bara få hänga med i.

På vissa håll märks det att de hör ihop när omnämnanden görs mellan de olika böckerna och det gör att hela historien växer som helhet, som jag ser fram emot att få ta del av den avslutande boken sedan som nyligen utkommit – Andarnas labyrint. Och sedan någon gång kanske det är dags för en omläsning, jag skulle så gärna vilja uppleva den första boken igen, den är verkligen speciell.

Som ovan nämnt tyckte jag att Ängelns lek, bok nummer två, var en smula konstig, men ändå dramatiskt och fängslande (samtidigt, efter att ha läst den här, så klarnade den boken lite grann också). Med den här boken var det däremot inga konstigheter, jag hängde gott med och ville bara läsa vidare för att få omges i Barcelonas mystik och kring böckernas kraft. Få reda på hur allt hänger ihop. Kanske blev det en aningen segt vid mitten någon gång, men egentligen gjorde det inte så mycket. Den här boken var ganska så kort och gick fort att läsa, då när den är så bra som den är. Språket och stämningen är som sagt fantastisk! Och slutet, hallå, ge mig nästa bok genast! 🙂

Betyg: 4 av 5 

De bortglömda böckernas gravkammare (3) – Albert Bonnier – 2013 – 295 sidor

Under Vintergatans alla stjärnor

Författare: Camilla Davidsson
Serie: #1
Förlag: Bladh by Bladh
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 297
Rec.ex: Från författaren, stort tack!

Baksidetext: Utarbetad flyr Emma karriärjobbet i Stockholm för att söka lyckan i London. Där bor Eric, amerikanen hon är förälskad i. Förhållandet blir passionerat men utvecklas inte som hon tänkt sig. Av en tillfällighet hör hon talas om en tusenårig pilgrimsled i Spanien och får för sig att den är vad hon behöver för att reda upp sitt liv. Med sina gamla träningsskor och en ryggsäck packad med lite av varje tas hon sig an de åttio milen till Santiago de Compostela mitt i sommaren.

Under långa dagar till fots tvingas hon konfrontera sitt förflutna. Längs vägen möter hon en rad färgstarka personer från olika delar av världen och oväntade vänskapsband uppstår. Emmas infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att ifrågasätta sina livsval och allt hon trott på.

Under Vintergatans alla stjärnor är första delen i en trilogin om trettioettåriga Emma och hennes sökande efter kärlek, lycka och meningen med livet. Det är också berättelsen om hur en tusenårig pilgrimsled kan förändra ett liv…

Mina kommentarer:
Jag har varit nyfiken på den här boken så länge, en stor del för att den kretsar sig kring pilgrimsleden Santiago de Compostela. Jag gillar vandringar, dess enkelhet och naturen och vad det kan göra med oss människor. I den här boken finns ännu en historia om vad som kan hända, inte helt likt det som jag tidigare läst i temat men likväl en fin och väl värd historia att ta del av. Det som gör det bra är att det är en svensk tolkning och då blir igenkänningen hög. Jag gillar verkligen att Emma, huvudpersonen, inte riktigt vet vad hon ger sig in på eller att det ens blir klart för henne, så jag följde gärna med och hoppades att hennes resa skulle sluta väl.

Språket är ganska enkelt, men fullt okej, det är ändå en slags lättsam (men med djup) feelgood som under läsningen får mig att bry mig, att känna och att hoppas. Det är ett bra upplägg och de där inflikningarna om den mäktiga leden blir helt naturliga komponenter liksom att det mer andliga (som jag gillar) också faller sig lämpligt. Det är mycket fokus på människorna vilket var fint att läsa.

Jag är lite förvånad över hur lätt det tycks vara att man kommer ifrån varandra under leden för att gång på gång mötas igen. Men jag har å andra sidan inte vandrat sådär. Det var i varje fall kul att läsa. Det är så fint hur Emmas möte med människorna längs vägen får henne att också påbörja en inre resa. Det är  häftigt tycket jag hur relationerna kan artar sig under en sådan här omständighet. Det som jag gillar allra mest med den här boken är budskapet samt det som jag tidigare var inne på att huvudpersonen inte köper allt rakt av utan får tampas lite.

Jag ser verkligen fram emot hur en sådan här resa med start på en gammal pilgrimsled kan utveckla sig i Emmas liv med nästkommande böcker i serien.

Fatimas hand av Ildefonso Falcones

Handling
Andalusien 1568. Efter att i åttahundra år ha härskat över södra Spanien är muslimerna nu utsatta för ständiga förföljelser och förödmjukelser. De reser sig i en desperat, väpnad kamp mot den spanska kungamakten. En av dem som dras in de våldsamma striderna är mulåsnedrivaren och hästskötaren Hernando, son till en muslimsk kvinna och en kristen präst. Han får uppleva brutaliteten och grymheten från båda sidor. Men han möter också kärleken – hos den unga, modiga Fatima. Och trots sitt enkla ursprung ska Hernando komma att spela en avgörande roll i den muslimska kampen för överlevnad i denna värld av blodiga religiösa motsättningar…
   Fatimas hand är en storslagen historisk äventyrsroman om kärlek och hat, om förlorade illusioner och kampen för ett värdigt liv.

Kommentar
Jag har läst Katedralen vid havet av samma författare och tyckte att den var bra. Men jag brukar sällan ångra eller känna att jag vill ändra det betyg som jag ger en bok, men det var en bok som jag faktiskt skulle vilja ändra. Inte för att jag gjorde det. Den borde ha fått en trea i stället av mig, just för att den var lite för lång tyckte jag och dessutom var jag inte så pass tilltalad av den.

Den här boken då, hur lång är inte den? Över 900 sidor! Den är så enorm att det är otympligt att läsa. Jag må säga att jag är rätt så nöjd över att jag lyckades läsa hela (av ren tjurighet förmodligen)… Jag är inte bara besvärad över antalet sidor, jag är också kritisk till det. Visst kan det ha sin tjusning att få dyka ner ordentligt. Men den här boken hade kunnat halverats för att få fram sitt budskap bättre. Och till fler. Det är väl det som är syftet? För att uppmärksamma att det var 400 år sedan som muslimerna landsförvisades från Spanien. Hade boken varit mer kompakt så hade det också blivit mer gripande och minnesvärt det som skedde.

För jag gillar faktiskt den här boken mer än den förra av Falcones. Det som boken vill berätta om är väldigt intressant att ta del av och så klart också en viktig historia att berätta. Bakom alla sidor rymmer väldigt mycket research. Fram till strax innan mitten läste jag med god mod. Det var spännande det som hände och det var fyllt med kultur och historia som var otroligt målande och givande att ta del av.

Sedan falnade mitt intresse något. Det blev alltför utdraget och i och med det så kunde jag inte längre känna samma fascination över allt som målades upp. En annan sak som jag blev medveten om var att den här boken hade några liknande teman i handlingen som Katedralen vid havet hade. Lite, lite tråkigt måste jag säga.

Det fanns många scener och händelser som jag gillade att läsa och egentligen är allt bra tycket jag. Men jag ser det som sagt fullt möjligt att den hade kunnat halverats för att bli ännu bättre. I efterhand har den ändå satt ett litet avtryck för det svåra i att få olika religioner att samexistera. Många svåra val, orättvisor, oförglömlig kärlek och det obegränsade hopp som människan besitter.

Slutsats och betyg
Det väger ungefär lika tungt att jag är kritisk till den enorma textmängden som att jag tycker boken var givande att läsa rent innehållsmässigt och för det viktiga budskapet. Fatimas hand får betyg 3 av mig.

La mano de Fátima | Historisk roman | 2009 | Albert Bonnier Förlag | 919 sidor | 978-91-0-012458-8

Los Peregrinos av Cecilia Samartin

Handling
En mustig, varm och färgsprakande roman som avslutar trilogin som inleddes med Señor Peregrino och La Peregrina. Här får vi äntligen veta vad som hände med Señor Peregrinos ungdomskärlek Rosa, sanningen om Jamilets vanprydande födelsemärke och, inte minst, höra legenden om Den blå rosen.

   Den sällsynt vackra mexikanskan Jamilet bär på en fruktansvärd hemlighet: hennes rygg är vanställd av ett ohyggligt födelsemärke. Efter en farlig flykt till Los Angeles träffar hon den excentriske Señor Peregrino som tar henne under sina vingar.

   I jakten på svar från det förflutna beger sig Jamilet och Señor Peregrino tillbaka till Santiago de Compostela. Omgivna av vakande vänner ligger de nu på sjukhus efter en dramatisk brand och ett mordförsök som lämnat dem allvarligt skadade. Men inte alla önskar deras tillfrisknande…

   Kommer Jamilet äntligen hitta sin mormor Rosa? Finns det bot för födelsemärkets förbannelse? Och vem var den modiga Flor, vars livsöde och klokskap påverkar livet för människorna än i dag?

Kommentar
Jag har älskat alla Samartins böcker för hennes fantastiskt vackra och härliga språk. Den här serien är en av mina bokliga favoriter. Hela historien om Jamilet och de andra är helt underbar att läsa om. Jag njuter aldrig så mycket av läsningen som vid dessa böcker, så jag måste bara läsa om dem någon gång. Att jag inte har fler böcker som väntar av henne känns lite synd…

Den här avslutande delen i trilogin var lika bra som de andra. För mig har jag också känt att de blivit allt bättre eftersom jag gillar dem så mycket. Det kan aldrig sägas nog. Det som jag däremot reagerade över i den här boken var att den här legenden som det berättas om upptog en sådan stor del av boken. Kanske lite för mycket för mitt tycke, men jag lutar mig åt författarens intentioner med historien och får känna mig lugn av det. Just det förflutna har ändå en stor betydelse över den nuvarande tillvaron för Jamilet. Ur sagan framkommer det också ett fint budskap, jag hade gärna sett att det drogs ut lite till och belystes ännu mer vid slutet. Sedan bara lite mer om Jamilet och de andra.

Men det var inte så att legenden var tråkig att läsa. Absolut inte. Jag är så imponerad och stormförtjust i Samartins berättande att jag bara tar till mig allt. Underbar läsning. Legenden om den blå rosen är en lika vacker berättelse som den om Jamilet, och Rosa. Ja, som det framgått, jag älskar den här serien.

Slutsats och betyg
Jag var lite kluven till om boken skulle få fullpott eller inte, men tillslut tippade det över det det ändå, eftersom jag älskar de här serien så mycket och Samartins berättande.

Peregrinos #3 | Bazar | 2014 (2013) | 335 sidor | 978-91-7028306-2

Det broderade hjärtat av Carole Martinez

Titel: Det broderade hjärtat
Författare: Carole Martinez
Serie: –
Antal sidor: 396 sidor
Genre: Utländs skönlitteratur, Magisk realism
Språk: Svenska
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Le coeur cousu
Översättare: Karin Sjöstrand
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-302171-3
Utgivningsår: 2010 (2007)
Format: Inbunden

Första meningen: Mitt namn är Soledad.

Handling: ”Mitt namn är Frasquita Carasco. Min själ är en nål. De sidor du kastade ut i öknen finns här samlade på nytt, bundna i en bok som du kan slå igen för all evighet om min historia. Soledad, min flicka, känn denna vind mot ditt ansikte. Det är min kyss. Den jag aldrig gav dig..”
   Soledad föds missbildad, bakom en mur i sanden, på en plats i öknen intill Medelhavet. Hennes mor är Frasquita Carasco, sömmerskan med de magiska krafterna som förmår åstadkomma vad som helst med sin synål: en solfjäder blir en fjäril som fladdrar iväg, madonnan i kyrkan får ett sidenhjärta som slår, ett söndertrasat ansikte lappas ihop igen och blir än vackrare.
   När Frasquita spelats bort av sin make lastar hon sina barn på en dragkärra och ger sig ut på en odyssé genom ett Andalusien präglat av fattigdom och uppror.

Min kommentar: Jag gillar sådana här böcker som berättas med en känsla av att det är en saga. De är lite mystiskt, magiskt och romantiskt även om det också ofta är lite grymt det som det också berättas om. Det är nog dessa spansktalande länder som kan berätta på det här sättet, det är så vackert tycker jag. Annorlunda och spännande.

Just den här boken är dock lite märklig på sina håll. Ibland händer jag inte riktigt med, men oftast så gör jag det och då är jag fångad. Det är så synd för jag hann faktiskt inte läsa klart den innan jag åkte iväg nu innan jul. Det var så fullt i min packning och jag iddes inte heller ta med den. Jag tänker ändå att jag kan säga att jag gillar den, trots att slutet står oklart för mig, haha. Det var inte så många sidor kvar, men ändå. Det jag kan säga är att jag tyckte om boken, om inte annat får jag väl uppdatera om den slutade på ett sätt som inte föll mig i smaken.

Mitt betyg:

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Algeriet, fler böcker från andra länder hittar du under sidan ”Läst 2016”.

Lignumkorset av Viktor Nilorak

Titel: Lignumkorset
Författare: Viktor Nilorak
Serie: #1
Genre: Roman
Antal sidor: 319
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: –
Översättare: –
Förlag: Type & Tell
ISBN: 978-91-7683-946-1
Utgivningsår: 2016
Format: Häftad
Rec.ex: Från författaren, tack så mycket!

Första meningen: Arlanda klockan 05.32 den 6 juni 2014.

Handling: Lignumkorset är en äventyrsroman med kulturromantiska inslag. Ett medelålders gift par från Sverige hyr ett boende i Spanien, tillsammans med katten Viggo. Kvinnan, som heter Maria, ser fram emot att få skriva en bok i lugn och ro medan mannen, Gussen, ska ägna sig åt aktiehandel. De upptäcker ett nytt land, dess historia, kultur och gemenskap. Gussen och Maria reser i rummet, men upplever också tiden. Vad har egentligen hänt och varför? De dras in i en allt mer märklig, mystisk och emellanåt skrämmande händelseutveckling. Gussens barndomsvän, Bernt, ringer i tid och otid, oftast olägligt. Parets ibland dråpliga, men även mysiga vardag, varvas med inslag av allvarlig karaktär. En kvinna från London, en man från USA och en mäktig finansman från Sverige, är några av dem som korsar Gussens och Marias livsväg. Gränsen mellan verklighet och fantasi blir ibland vag, de upplever saker som livets erfarenheter inte kan minnas. Vad kan de gåtfulla talen, religiösa symbolerna och andliga husen förtälja? Tiden kommer ifatt dem och historien gör sig påmind.

Min kommentar: Jag gillar att författaren, som är ett pseudonym, har fått möjlighet till egenutgivning med den här boken för att, som han beskrev det, uttrycka sig mer fritt jämfört med vad akademikervärlden ger möjligheter till. Jag tycker också att det många gånger fungerar fint när han berättar om fakta i romanform. Det är lite feelgood över det hela och många gånger infann sig en härlig känsla.

Däremot kändes det lite för enkelt för min smak. Många komponenter i boken når inte upp till den nivå för att jag ska gripas tag, svårt att förklara men någonting i att jag kände att kvalitén inte är så stark. För seg start, lite enformigt och ointressant för mig. Det var en hel del som jag störde mig på. Bland annat många missade indrag, hur en förälder ens ringer sitt vuxna barns universitetslärare, sedan den så kallade Skeoningen och att faktainslagen ibland hade lite tråkig form. Rent generellt tror jag att det blev svalt för mig för att hela historien, den spännande biten, inte var spännande för mig, och då blir det ju svårt. Så överlag var det bara inte tillräckligt medryckande för mig.

Annars tycker jag som sagt att Lignumkorset ändå bjuder på härlig läsning, katterna är ju också ett roligt inslag. Det var ofta som jag fick en känsla av att befinna mig på platsen och det är bra, med generösa beskrivningar av det som huvudpersonerna kommer i kontakt med.

Mitt betyg: 

Marina av Carlos Ruiz Zafón

Titel: Marina
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: –
Genre: Utländsk skönlitteratur, Magisk realism
Antal sidor: 264
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: Marina
Översättare: Yvonne Blank
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-012992-7
Utgivningsår: 2013 (2004)
Format: Inbunden

Första meningen: Marina sa en gång att vi bara minns det som aldrig har hänt.

Handling: I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är.
   Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet. Marina tar med Óscar till den närliggande kyrkogården, där något märkligt sker en gång i månaden, den fjärde söndagen klockan tio på morgonen. En beslöjad kvinna kliver ner från en hästdroska, lägger en ros vid en namnlös gravsten och stannar endast en liten stund innan hon försvinner.
   En dag bestämmer Marina och Óscar sig för att följa efter den hemlighetsfulla damen. Hon beger sig ner i djupet av stadens underjordiska labyrint. Där börjar deras äventyr.
   Marina är en svindlande berättelse där Carlos Ruiz Zafón följer Óscar och Marina långt in i Barcelonas undre värld, en bortglömd plats mörkret frodas.

Min kommentar: Den här boken är Zafóns sista ungdomsbok innan han gav sig in i skrivandet av vuxenböcker, där hans storsäljare Vindens skugga gav honom ett genombrott och också var en bok jag som älskade att läsa. Den var magisk. Men att Marina klassas som en bok för unga gillar jag inte, för den är hemsk. Jag har inte läst skräck så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det men den här boken är äcklig, grym, och obehaglig på sina håll. Boken är inte så lång och går ganska snabbt att läsa både för att den är lite enklare skriven och även tack vare författarens talang. Jag gillar ju berättandet. Men framförallt gick det fort att läsa den här boken för att jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig den utan att veta hur det skulle avslutas. Eller för den delen inte låta de hemska scenerna fasta i mitt minne någon längre stund. Jag började nästan andas högt där ett tag, av rädsla och jag frös till och tänkte det här var inget jag tog del av. Nej det var inte helt min smak det här, förmodligen för lite modigare läsare än mig.

Däremot gillar jag som sagt författaren och känner igen mig i språket. Så på det sättet var det underbart att läsa. Zafón har också vackra syften med sina böcker som visserligen gömmer sig under lite bisarra händelser som hans huvudpersoner råkar ut för. Äventyren som de är med om är spännande att följa med på. Barcelona framställs verkligen som en mytomspunnen stad.

Mitt betyg:

Vi av David Nicholls

”Jag såg fram emot att vi skulle bli gamla tillsammans. Du och jag,

att vi skulle åldras och sedan dö tillsammans.”

”Men Douglas, vilken normal människa skulle se fram emot det?”

Titel: Vi
Författare: David Nicholls
Serie: –
Genre: Komedi, Contemporary
Antal sidor:
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Us
Översättare: Åsa Brolin
Förlag: Printz Publishing
ISBN: 978-91-87343-582
Utgivningsår:
Format: Pocket

Första meningen: Förra sommaren, strax innan min son skulle flytta hemifrån för att börja på collage, väckte min fru mig mitt i natten.

Handling: Douglas Petersen förstår sin hustrus behov av att återupptäcka sig själv nu när deras son flyttar hemifrån.
Han trodde bara att återupptäckandet var något de skulle göra tillsammans.
   Så när Connie tillkännager att hon också tänker flytta ut, beslutar han sig för att göra deras sista familjesemester till århundradets resa; en resa som kommer att föra dem alla närmare varandra, och vinna hans sons respekt. En resa som kommer att få Connie att bli förälskad i honom på nytt.
   Hotellen är bokade, biljetterna köpta, resplanen utlagd med militär precision.
   Vad skulle kunna gå snett?

Min kommentar: Jag var egentligen inte så sugen på att läsa den här boken, just för att jag (även om jag gillade En dag) inte riktigt föll för På vinst och förlust. Men så valde jag den i hylltömningsutmaningen och så det blev läst. Den vägde upp lite mer än den tidigare jag läste, men jag tycker ändå inte att den var någon höjdare. Jag tror det är något i språket som gör att jag inte fängslas.

Det går utan problem att läsa den snabbt och ta till sig innehållet. Det är inget komplicerat, det är lite småroligt ibland och det händer inte så värst mycket spännande. Ja, allt som allt lite platt för min smak.

Men så vid mitten någonstans känner jag att något händer. Det växer fram ett djup och trots att huvudpersonen Douglas är lite knasig när kan driver sin vilja så långt, så börjar jag känna lite mer för honom. Boken tar upp mycket om livet med vår partner och dess med- och motgångar på ett sätt som både är förväntat och igenkännande men snuddar även vid överraskningar.

Mitt betyg:

La Peregrina av Cecilia Samartin

”Santiago, Santiago,

be för min själ

när jag går längs el camino

så att allting går väl”

Titel: La Peregrina
Författare: Cecilia Samartin
Serie: Peregrinos #2
Genre: Roman
Antal sidor: 489
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: La Pergrina
Översättare: Mia Ruthman
Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-352-9
Utgivningsår: 2013 (2011)
Format: Inbunden

Första meningen: Mitt tidigaste minne är att jag ser upp i ett par mörka, gåtfulla ögon.

Handling: Jamilet trodde fortfarande på att señor Peregrino hade älskat Rosa högre än någonting annat i världen. Men samtidigt var hon förvånad över att han visste så lite om henne.

Den unga mexikanskan Jamilet bor i Los Angeles, där hon genom sitt arbete på ett psykiatriskt sjukhus blir god vän med den excentriske señor Peregrino. Med Jamilets hjälp får señor Peregrino tillbaka sin frihet, och han gör henne officiellt till sin arvinge. Men Jamilet kan inte glömma señor Peregrinos berättelse om hur han som ung vandrade den legendariska pilgrimsvägen till Santiago de Compostela och mötte sitt livs kärlek Rosa bara för att förlora henne igen.

   Jamilet känner ett oförklarligt band till Rosa. När hon får veta att både hon och Rosa föddes med samma slags födelsemärke, satsar hon allt på att ta reda på Rosas historia, även om det innebär att hon måste bryta mot lagen och sätta sitt förhållande till señor Peregrino på spel.

   Hennes sökande för henne till Mexiko och Spanien och hon gör upptäckter som är mer fantastiska än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar: Det var inte så länge sedan som jag läste den första boken i serien, Señor Peregrino, och trots mina stora förväntningar så infriades de verkligen. Nu ville jag verkligen veta hur det skulle gå för Jamilet och Señor Peregrino, och inte minst bara för att få läsa lite mer av Samartin.

Jag blev inte det minsta besviken den här gången heller. Jag fullkomligt njuter av att läsa. Det finns allt jag kan kräva – det är vackert och följsamt, så spännande att jag sträckläser och så förmedlas ett djupare budskap. Plus att det är roligt (framförallt när det handlar om Carmen). Jag ler och småskrattar jämt och ständigt, både för att det är lustigt men också för att jag tycker det är så himla bra.

Det gick som felfritt ändå till slutet där något hände som jag blev lite förvirrad över, men jag håller mig till godo för det finns ju ännu mer att ta reda på i den sista och avslutande delen.

Så kort och gott kan jag säga att den här andra delen i Samartins vackra, spännande och mystiska serie är minst lika häpnadsväckande som den första, om inte mer, för jag faller pladask. Om du ännu inte läst dem och är nyfiken så ber jag dig att på momangen läsa dem!

Mitt betyg: