Vad hände med den här våren?

Hej på er, efter några månaders blogguppehåll!

Det var inte tänkt att jag bara skulle försvinna, men det blev väldigt mycket annat som tog över mitt liv och jag har verkligen snurrat i ett. Det blev så mycket att jag för andra gången, ganska precis ett år efter den senaste incidenten, fick en stressreaktion. Kroppen sa stopp. I huvudet kunde jag tänka att det snart kommer lugna ner sig och jag förstod att det inte var hållbart att ha så mycket att göra med två små barn som också behöver tas omhand. Den sista mest intensiva veckan fick jag svimningskänslor, som efter det har återkommit men inte lika extremt. Jag ska till läkaren om ett par veckor men jag som är uppmärksam och hyfsat klok har ändå tagit kroppens varning på allvar och gör allt för att inte äventyra. Det här får bli ett eget inlägg framöver. Vad har jag egentligen haft för mig de senaste månaderna?

Jag har läst en distanskurs på halvfart, litteratur och ekokritik. I mars började jag läsa yrkesutbildningen till förlagsredaktör hos JW Förlag & Utbildning. Sedan har jag jobbat nästan varje helg hos en handelsträdgård kan man säga. Det blev också väldigt rörigt på jobbfronten med det gamla jobbet ett tag och mycket förändringar och omplaneringar som byggde på stressen. Nämnde jag barnen? Och allt dygnetruntarbete det innebär att vara mamma med ansvar och framförhållning.

Det blev alldeles för mycket att bolla alla göromål. Men nu har det lugnat ner sig och jag kommer se till att inte snurra runt på det här sättet mer. Jag misstänker att det inte blir lika rörigt i huvudet när båda barnen går på förskolan till hösten. Det var inte helt lätt att hinna med alla sysslor utan att stressa sönder när det ena barnet var hemma på heltid.

Avslutningsvis är jag väldigt förväntansfull för det jag planerar de kommande månaderna. Det är mycket spännande som väntar med uppstart av eget förlag med lektörsläsning och att skrivandet ska få fart igen. Min memoar kommer dessutom snart att knytas ihop och den väntar otåligt på att få möta världen. Och blogga, det ska jag.

Hur har ni haft det de senaste? Har ni läst något givande, hur går skrivandet?

Jag har även funderingar på att låta andra skrivsjälar få gästblogga här och få ett inlägg dedikerat till just dem, är det något du skulle vilja göra? Maila mig.

En fullmånenatt i skogen

Det här inlägget skriver jag i efterhand för när jag nu sitter och listar mina tältnätter här på bloggen så upptäcker jag helt enkelt att den här femte inte finns. I stället hade jag antagligen fullt upp med nanowrimo och skrev ett par andra mer utvecklande inlägg. Dessutom kom min mamma ner på långväga besök samma dag som vi återvände hem från vårt äventyr och var här en vecka. Så jag förstår att jag lite glömde bort detta inlägg. Men tänker att det aldrig är försent, om inte annat kommer allt finnas betydligt mer utförligt och spännande att läsa i min memoar, förstås.

Denna tältnatt inträffad den 19 november. Jag var smått förhoppningsfull att tälta den här natten, tänkte att jag skulle fånga en magiskt stund genom att tillbringa en natt i skogen när det var fullmåne. Å andra sidan pockade de skrämmande tankarna på om att det också innebär varulvar… bara fantasier förstås, eller? Men faktum blev sedan att jag inte ägnade dem en endaste tanke när jag väl befann mig där i tältet. Månen såg jag heller inte skymten av då det var så molnigt. Dessutom blåste det något otroligt. I stället var det det som skrämde mig. Ibland kändes det som att en katt sprang på tältet. Ibland får jag allt hjärtat i halsgropen.

Jag minns att jag tänkte att om det här inte var återhämtning, så vet jag inte vad. Jag tillbringar nämligen 10-12 timmar liggandes på samma yta. Det blev också första gången som jag kände ro nog att läsa en stund, dessvärre hade jag ingen bok med mig. Istället somnar jag till, men vaknar snart, om vartannat och nätterna blir långa. Morgonen därmed lika efterlängtad.

Den här gången hände också något som gjorde att jag fick rucka på en av mina principer för aktiviteter som dessa, men det får ni läsa om i boken i stället.

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 74

Här kan du läsa om våra andra tältäventyr under året med detta bokprojekt:
1. Den första tältnatten
2. Den andra tältnatten
3. Den tredje tältnatten
4. Den fjärde tältnatten
5. Den femte tältnatten
6. Den sjätte tältnatten

Årets första tältnatt

Den här morgonen vaknade barnen och jag upp i skogen. Det blev årets första tältnatt. Inte för att det kändes som januari, snarare som höst. Ingen snö, några plusgrader och mjukt i marken. Det har hunnit gå 1,5 månad sedan sist vi sov ute, och jag började bli orolig att en alltför stor barriär växt upp igen. Det har varit så mycket snö, minusgrader, regn och slask att mitt bekväma jag dragit mig. Jag har å andra sidan inte riktigt utrustning för alltför mycket vinter – tänker att jag kan tajma in de varma dagarna i stället.

När vi igår till slut kom iväg fick jag nästan ett lyckorus. Men först var jag nervös för att Liv inte skulle vilja tälta, och då skulle hon i så fall få avstå. Jag tänker inte tvinga henne, då blir det fel. Samtidigt vet jag också att hennes trygghet med mig är större än att vara ifrån mig och hemma med sin pappa, tragiskt nog. Men det visade sig att hon saknat skogen lika mycket som jag. Hon tog täten och vek av från stigen på rätt plats och när hon kom fram slog hon ut med armarna och tjöt triumferande ”nu framme”. Jag reste lyckligt tältet och tog det lugnt med alla sysslor. August sov en stund i vagnen under tiden och sedan tyckte även han att det var spännande att utforska allt inuti tältet.

Tältningen har verkligen blivit våra mysstunder, samtidigt som det är små vardagsäventyr. Helt enkelt underbart avbrott att få sig ordentligt med naturvistelse på det här sättet.

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 117

Här kan du läsa om våra andra tältäventyr under året med detta bokprojekt:
1. Den första tältnatten
2. Den andra tältnatten
3. Den tredje tältnatten
4. Den fjärde tältnatten
5. Den femte tältnatten
6. Den sjätte tältnatten

Tillbaka till mossan för en tältnatt

Nu var det en månad sedan sist och jag tänkte att om jag inte gör det nu kommer jag helt komma av mig. Tanken är ju att jag ska prova att tälta ett helt år för att uppleva alla säsonger och framförallt känna att naturen finns här för oss att uppleva. Då behöver jag också göra det med jämna mellanrum.

I fredags kom jag iväg och det blev fredagsmys på hög nivå. Det är så mycket kärlek att trängas ihop med mina barn i tältet i den mörka och blöta skogen. Båda tjöt och skrattade av upprymdhet, de mindes allt vad detta innebar – vilket också är tanken att barnen ska känna sig trygga och att natten nästan blir som hemma. Vilket den också blev. Lillebror åt när han brukade äta och båda barnen vaknade 8 vilket var helt otroligt.

Väldigt mysigt att komma tillbaka till en plats där vi varit förut.

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 59

En tältnatt i höstskogen

Häromdagen bestämde jag mig ganska spontant att det var dags för en tältnatt igen, jag och barnen. Jag har väntat ut många regniga dagar, och så fick det bli nu innan det skulle bli ännu kallare till veckan. Inte för att lägre temperaturer ska hindra mig framöver, då jag gärna vill fortsätta med dessa äventyr. Tycker det är så spännande och mysigt på samma gång. Men det kändes bra att få ta det stegvis med kylan som kommer. Den här gången var det ändå några grader kallare än sist. Jag fick en liten fundering om det kanske är så att det blir lite varmare att slå läger mitt bland granarna, så som sist, mot vid vatten. Antagligen haha. Nu var jag inte vid någon sjö, men alldeles intill en stor bäck, och även om jag befann mig i skogen, hade jag ändå valt en ganska öppen plats. Det blev i vilket fall ett äventyr och det är skönt att det går smidigare och smidigare med alla bestyr 😉 Väldigt fint dygn bland alla höstfärger och dimman.

Och idag fyller hon tre år, min virvelvind ❤

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 31

Andra tältnatten blev mitt i skogen

Vi tog ett par dagar hemma, barnen och jag, sedan stack vi iväg igen. På söndag eftermiddag tog vi vårt pick och pack och slog läger alldeles i närheten nere i skogen, omgiven av granar. Jag tyckte nästan att det blev än mysigare. Betydligt mer avskilt och en ombonad känsla. Dessutom gick det lite smidigare denna gång. Jag förbättrade några saker – en form av kudde, egen sovsäck samt myggmedel. Det gjorde susen. Men ändå är det mycket fibbel. Som exempel, från det att alla vaknade på studs halv sju höll jag på konstant med alla sysslor och att få ihop allt igen till klockan tio. Det är 3,5 timmar. Men vad gör det, alltsammans blir en så mysig utflykt. Att bara få vara ute i skogen en längre stund.

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 3

Första tältnatten med barnen vid en skogssjö

I torsdags när jag gick för att hämta storasyster på förskolan hade jag packat vagnen full så att vi kunde gå direkt till skogen för att övernatta där. Det blev verkligen ett äventyr!

Inte helt ”problemfritt” dock, men det var trots allt första gången, för oss allihopa. Det viktiga var helt enkelt att testa på någon gång, för det här har jag velat göra länge. Så nu har jag fått en betydligt bättre insikt vad det innebär, än att bara drömma om dessa äventyr för mitt inre. Jag är säker på att det bara blir bättre, om än kallare och mörkare 😉

Det var ett säkert kort att välja en plats med så mycket vatten. Både stora barnet och hunden kan då underhålla sig i timmar. Det är också en fantastisk vacker plats. Morgonen var magisk. Att vara med där ute i skogen när solen gick upp. Den hade jag väntat länge på, om jag säger så. För mitt inre utbrast jag jag klarade det, när jag vaknade sista gången kvart i sex, då flög jag upp och ut och började den nya dagen.

För natten var oerhört lång och kall. Lillebror åt fyra gånger, typ hela tiden. Jag vaknade var och varannan minut. Mixtrade runt, samtidigt som jag inte vågade röra en fena för att väcka de små. Det var så kallt. Inte så att jag huttrade, men huden var tillräckligt kall för att jag hade svårt att sova. Och ingen kudde, haha. Omständigt jag vet. Det är kanske de där små detaljerna som blir bättre med lite erfarenhet.

Något som också förmodligen blir smidigare för varje gång är det här med att få upp alltsammans, liksom att packa ihop. Samt all logistik runt omkring. Det tog väldigt många timmar att bara fibbla runt med allt. Jag som hade med mig en bok också för att läsa… den ägnade jag inte ens en tanke åt. Jag kan tänka mig att det är som i början av min tid som tvåbarnsmamma, då hade jag fullt upp – nu har jag lärt mig så mycket och vet lite mer hur jag gör det smidigast och smyger in små guldstunder för mig själv, exempelvis. (Även om jag fortfarande har fullt upp, förstås).

Nu är jag sugen att sticka ut i skogen igen, kanske bara ett stenkast hemifrån, kanske bara mitt bland granarna. Jag ska också tillägga att ännu en motivationsfaktor för att komma iväg på sådant här har varit för att de bygger på huset. Lika bra att få sig en spark, mot det som jag ändå längtat efter.

Under 1 års tid djupdyker jag i vad vår naturkontakt och våra tältnätter betyder för mig och mina barn, jag måste få veta vad det innebär att växa upp med naturen. Och jag skriver en bok om det.

Dag 1