Bokbloggsjerka 5-8 maj

Jag hade tänkt svara på jerkan mycket tidigare, men sedan fick jag så bråttom att sticka ut och samla på mig allt som slår ut nu i en rasande takt i skogarna. Det är jag och humlorna 😉 Men nu ska jag svara på den roliga frågan som Annika ställer: Berätta om det pinsammaste (så pass att skämskudden åker fram bara du tänker på det)/roligaste/tråkigaste/etc. du någonsin har läst. Kort sagt, beskriv något som är känslomässigt memorerbart.

Jag får ta det allra senaste som ligger närmast till hands. Det är en rolig och glädjefylld scen från boken I det förflutna av Kate Morton. Så kortfattat jag bara kan, men bäst blir det förstås att läsa från boken.

Huvudpersonen Edie älskar böcker och framförallt en viss bok. När hennes pappa är sängliggande så börjar de prata om den och av hans ointresse för böcker överhuvudtaget är Edie extra försiktig med vad hon svarar så att inte deras samtal skräms iväg. Hon säger bland annat att boken handlar om en mörk och dyster hemlighet som lurar bakom fasaden i slottet. Pappan får faktiskt fram ett leende, mörk och dyster frågar han. Jodå, säger Edie och poängterar extra noga att det är en kolossalt spännande bok varpå pappan frågar vad den går ut på. Hemligheten, vad handlar den om? Nej men det kan Edie förstås inte avslöja bara sådär, men han får gärna läsa den om han vill. En lång tystnad följer då de både försöker övervinna den andres tålamod. Tillslut erbjuder sig Edie att läsa boken för honom. Efterhand förstod hennes pappa inte hur en påhittad historia kunde intressera honom så mycket, den måste bygga på en verklig händelse! Nejdå försäkrar hon, författaren har hittat på allt själv. Men den är så levande!

Lika inlevelsefullt för mig som ler stort åt det charmiga och njuter av allt det andra i boken för den delen också! Den är så levande! 🙂