Handling
När jag skrev följande sidor, eller snarare den största delen av dem, levde jag ensam, i skogarna, mer än en kilometer från närmaste granne, i ett hus som jag själv hade byggt vid strandkanten till skogstjärnen Walden, i Concord, Massachusetts, och jag förtjänade mitt levebröd med inget annat än mina egna händer. Jag levde där i två år och två månader. För tillfället är jag åter gäst hos civilisationen.
År 1845 byggde sig Thoreau en stuga vid tjärnen Walden nära Concord i Massachusetts. Han levde där nära naturen i över två år och hade under tiden få kontakter med civilisationen. Skildringen av det enkla och oberoende livet i skogarna är ett gott exempel på hans kritik mot det framväxande moderna samhällets avigsidor. Thoreaus egensinniga tänkande har påverkat miljoner människor världen över.
Kommentar
Den här boken har jag velat läsa otroligt länge. Jag är så lockad av den, kanske mest för att jag vill göra som Thoreau själv, bara dra till skogs och bo enkelt nära naturen…
När jag började läsa var det nästan så att jag fick rysningar. Det var så häftigt att läsa en människas ord som han satt och skrev för 150 år sedan. För Thoureau skriver mycket personligt. Tiden är så långt borta. Men samtidigt så nära. För jag kunde verkligen känna igen mig i det som han skriver om, hur han tänker och ser på tillvaron. Vad han är kritiskt mot. Samtidigt var det där bara början, och om han bekymrade sig redan då, tänk om han bara hade vetat hur knasigt det skulle komma att bli i världen.
Jag har hört att många ser Walden som en slags bibel och vänder sig till den som tröst och något slags ideal. Men jag tycker inte att den var så pass bra. Den här versionen av boken är allt som originalverket bestod av och det uppskattade jag att läsa. Men då tillkom också mycket som var inte fullt lika intressant för mig att ta del av. Det första kapitel är markant tydligt det mest omfattande och utgör en fjärdedel av hela boken. Där berättar Thoreau lite allmänt och introducerande om sitt projekt. Visst fanns mycket spännande att ta del av där. Men just uträkningar känns inte så lockande för mig, idag. Det är ändå roligt att de finns med och att han faktiskt dokumenterade allt så väl. Jag blev också förvånad att han tycktes ha så mycket besökare och kontakt med omvärlden. Det verkade nästan vara mer än i själva staden. Folk var nyfikna på honom. Men också skeptiska till vad han egentligen höll på med. Men då gillade jag hans självklara argument att göra något annorlunda än det givna. Att han faktiskt såg galenskapet med stadsfolket. (Återigen, hur är det inte nuförtiden då?)
Det som jag framför allt gillade att läsa var när Thoreau sedan berättar om hans liv vid Walden. Då ville jag bara sänka läshastigheten och njuta. Han beskriver det så fint, naturen, djuren, omgivningen och han själv i det. Han gör noga iakttagelser av det som sker och sätter det i sina sammanhang. Han filosoferar mycket och skriver dikter som jag får ta del av. En som jag tyckte var väldigt fin var denna:
Det är en dröm jag har
Att vid Walden få bli kvar
Ingen menings vackra skrud
För mig nånsin närmre Gud.
Jag är dess steniga strand
Och brisen över sjön ibland
Och hela min kupade hand
Täcks av Waldens vatten och sand
Och där den största djupet har
Lever minnet allra djupast kvar.
sidan 236.
Slutsats och betyg
Vissa bitar med Walden är helt magiska och allt som allt gillar jag den verkligen. Däremot fanns det också bitar som jag inte riktigt gillade så därför får Walden betyg 4 av mig.
FANNY TENGROS 