Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans

Titel: Mannen som kunde tala med hästar
Författare: Nicholas Evans
Serie: –
Genre: Roman
Antal sidor: 370
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The horse whisperer
Översättare: Gunilla Holm

Förlag: Forum

ISBN: 91-37-10981-2
Utgivningsår: 1995
Format: Kartonnage

Första meningen: Döden var närvarande vid dagens början liksom det skulle vara det igen vid dagens slut.

Handling: ”Den ende som kan rädda Pilgrim efter ridolyckan är Tom Booker, mannen som kan tala med hästar. På vinst och förlust beger sig Annie till bergen i Montana med sin dotter Grace och hennes älskade – men svårt skadade – häst. Det blir en resa som öppnar en helt ny värld för Annie och Grace och på ett dramatiskt sätt förändrar deras liv…

En underbar roman om kärlek, förtroende och tillit – om att finna det sanna och äkta i livet.”

Kommentar: Det hann byggas upp ganska höga förväntningar på den här boken innan jag läste den. Framsidan och titeln är otroligt vacker, baksidestexten utlovar stordåd och det faktum att boken har filmatiserats kryddade bara på det ännu mer. Därför måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Av någon konstig anledning hade jag fått för mig att den handlade om något helt annat. Typ om hästmannen ute i vildmarken som ska hela hästen. Men boken bestod mer av Annie som person, hennes relation till dottern Grace och så hästmannen – Tom Booker. Och parallellt med detta uppgiften att rädda hästen Pilgrim efter olyckan. Jag hade tänkt att det skulle mynna ut i en magisk reflektion om livet.

Men missförstå mig inte. Det var trots allt en fin historia. Men slutet förstod jag mig inte på. Början var också seg och utdragen, jag hade gärna kastats in i problemet på en gång. Å andra sidan, vartefter som sidorna passerar blir jag bara mer och mer fäst vid personerna, det gäller att ha tålamod.

Boken är uppdelad i 4 delar utefter de olika faser som karaktärerna går igenom. I dessa varvas perspektiven mellan Annie, Grace och Tom. Vi får veta hur de hanterar situationerna som uppstår, hur deras förflutna ser ut och hur se ser framåt. Det är sorgligt och vackert.

Språket är väldigt lättläst och rättfram – Evans beskriver flera gånger karaktärernas känslor med exakt det de menar. Detta kan jag tycka gör boken lite platt – jag hade önskad mer nyanserade skildringar. Men det ryms också väldigt vackra formuleringar som jag gillar skarpt. Evans ger plats för några ibland lysande insikter om livet som träffar mig rakt i hjärtat.

Om du gillar hästar och fascineras av ranchlivet, men framförallt vill läsa om en mor och dotterrelation, så är detta en bok för dig.

Mitt betyg: 2 av 5